Sjosa

På Midsommar revs det upp igen. Tanken som inte går att få bort förrän jag berättat allt. Jag vågar inte närma mig ämnet i tankarna. Gör jag det, Kommer allt om igen. Och det tar aldrig slut,  ALDRIG! Kan man bara inte lämna det bakom sig?! Det var ju inte jag.. Det var ju inte jag.

Den andra Sara som hälsa på mig igår. Ibland kommer hon o då kan jag inte släppa henne, Det är när jag låter tankarna glida in på det som hon etsar sig fast i hjärnan och släpper inte förrän jag somnar in, OM jag somnar in. Det spelar ingen roll vart jag går, vart jag vänder mig, hon är där. Där, där inte jag är.

Den hemska, hon som förstörde mit liv i så många år. Hon som gjorde så att jag fick skulden, hon som gjorde att jag blev den jag är. Hon.... Den enda som för alltid kommer vara den mörka sidan. Hon som gav mig hoppet som gjorde att min värld blev ruiner. HON som visade hur man gjorde- sa att det var kul- lämnade mig och gick.

Hon kom igår, Gick förbi kassorna på Coop. Jag kände hur benen gav vika, Hur jag ville spotta kunden framför mig i ansiktet och springa. Slippa se, Slippa tänka. Men framförallt. Slippa Minnas. Hon tittade på mig och jag såg Henne i Ögonen. Jag såg i dom att Hon ville säga "Hej", Hur Hon ville att jag skulle svara med ett "Hej" tillbaka. Men hade Hon hälsat hade jag nekat Henne ett gensvar. Du är inte värd det...

Jag såg på ditt yttre, Studerade det noga. Jag såg hur du blivit ett megamonster som inte ens avskummet skulle titta på. Jag såg hur matt ditt hår var efter alla "Coola" Hårfärgningar. Jag såg hur du klädde dig efter de som gick förbi dig på stan. Jag såg hur du umgicks med en 15- årig mopedist. Jag såg hur du tittade på mig för att kontrollera vem jag blivit. Men allt du såg var ett tomt skal, Ett skal som en gång var bebott av glöd. Den glöd som DU förstörde. Du såg också en flicka med lent hår, någosånär anständigt kurvig kropp, ett leende ansikte, vänner men framförallt, En flicka Med ett arbete. Dit du aldrig skulle nå.

Hon som hade gjort allt innan Hon nådde 13- års åldern. Hon som tog hand om den trasiga Sara. Som visade mig att jag visst detydde något. Som visade att jag kunde trotsa det som gjorde så ont och det som jag var så rädd för... För att gå hem. Hon visade att jag skulle leva dagen efter och att vi då skulle "Leka" återigen...

(Djävulen finns, Bara i olika skepnader. Den som en dag kan se, ska få veta. Den som en dag kan läsa, ska få veta. Veta det ingen annan förutom jag och mina anteckningar vet. Den som inte varit där vet INGENTING Och dess åsikter är värdelösa. En dag ska jag berätta, Berätta om vad hämd egentligen är. Jag stog där. Stog upp för tre personer Och vad fick jag? Jo en förlust som ingen är värd att få. De som jag stog upp för, Förlorade jag. Jag förlorade även dem som ja inte stog upp för!)

Du vet inte va du förstörde, du va ett barn, jag med, du gav dig in i det, jag med, du fick tåla leken, jag med, du gav vika, JAG fick ta smällen, Smällen som ingen är värd att få.