Me, Myself and I. Big girls dont cry...
TACK!
Det var en dröm jag hade härom natten som gav mig ett WakeupCall.
Ikväll ska Morten på sitt ex Mammas "Fylle jämt Kalas". Jag vet vad som kommer hända.
Han hamnar i säng med sitt ex igen. Gör mig inget.
"I min Dröm så var det Lördag. Han hade varit på festen och ringde mig och undrade om jag ville komma och sova med han. Jag åkte dit efter jobbet. Det var helt mörkt i hans lägenhet och jag antog att han låg och sov. Så gick in i sovrummet.
Där ligger han ovanpå sitt ex och gör "nivetvad". Jag sätter mig breve och säger till henne att : " Tack för att du ställde upp när jag inte var tillräckligt snabb att komma hit. Jag har precis fått diagnosen att jag har Klamydia och jag hade sex med Morten för en vecka sen. Vilket betyder att han också har Klamydia och nu har du det också". Sen gick jag bara därifrån".
Jag måste lära mig att ta vara på mig själv. Att inte bry mig så mycket. Nu är jag trött på alla kvällar jag går och lägger mig och tänker på Morten och vad jag har gjort för fel.
Men helt ärligt är det inte jag som har gjort fel. Det är han, Har alltid varit han och kommer alltid vara han.
Nu är jag i alla fall på G igen. Im in Top of the world. The world is NOT on top of me.
Jaaaaoooow Jaaaooow.
Your My Brother From Another Mother.
Usch, USCH OCH TRIPPELUSCH.
Det värsta är att jag fått den där " Jag orkar inte med mer här så nu packar jag allt och åker LÅNGT bort"- känslan, Som jag bara brukar ha när jag är hemma. Det är inte ett gott tecken. För då är ja alltså inte ens säker när jag åkt 130 mil till ett ställe där jag ska må bra!
För det första har Micaela varit nere för att hon inte har några pengar, vilket är väldigt frustrerande och får mig att bli nere.
För de andra är Malin kjempe-down över Kim Andre, som beter sig som en cocainmissbrukar med hundmat i huvudet.
För det tredje, Så är det ju jag själv som har problem, Its Morten written all over it. Hatart.
Vet inte vad jag förväntar mig? Vet inte vad jag vill? Gasch, Jag har åkt 130 mil för en MAN. Är man inte lite bakom flötet då? För en man som inte ens sagt att de är värt de! Eller vad ska de va värt för något, Alltså? Ja menar, vad hade jag förväntat mig? Röda rosor och små rosa hjärtan?
Idag fick de i alla fall vara nog med att vi ska gå om varandra och inte säga något, eller låtsas som ingenting. och efterssom han inte vill träffas så fick de bli en " Jag är arg,sur och down"- Via msn snakk. Jaja, Jag vet inte hur det gick egentligen. Just nu kan ja inte säga va som sas, Har förträngt det redan. Kommer inte ihåg något alls.
Jag tror jag sa att jag var livrädd och att jag inte vill mista honom. Jag tror att han svarade att han inte vet vad han vill och att vi får se. Sen tror jag att jag skrev att man inte kan lära känna varandra om man inte träffas eller pratar med varandra. Sen äre bara svart...
Oavsett, Jag sa åt honom att han får höra av sig när han har haft sin " Morten"- Tid. Och tagit hand om sig själv. Och när han vill ta tag i något som han tycker om. För va ska ja annars göra? 130 mil hemmifrån i väntan på en man.
Galet-.
Make your lovers your haters...
Om ja hade kunnat hade jag bara sprungit härifrån och lämnat honom med tretusen frågetecken, Istället är de återigen jag som sitter här o undrar va de är för fel på mig?! Han fick ju i alla fall svar på sin egen fråga. - Om jag tror att vi är ett par? Hm. Nej de tror ja inte och då är han nöjd.. Jipiiee. NU DÅ??
I Allafall, Inatt höll han mig vaken med ytterligare 20 idiot Sms. Vad svarar man till exempel på att: " Det är många tjejer som vill ha mig, Nu ska ja ha sex". Eller vad Svarar man på: " Hur många har du haft sex med? Vad har du gjort och vad har du inte gjort?" Vad svarar man?
Oavasett så är jag ännu mer förvirrad nu! Men jag vet inte vad de finns o fundear på egentligen. Skäms på dig.
Bloggjävel.
Update. 19.35
Vi är tre tjejer som har kommunikationsproblem. Alla sitter vid en varsin dator och pratar hellre över Msn än till varandra.
Nooormal, Naat ;)
Gårdagen spenderades på Hemnes och Hansasmuget Med tillhörande folk. Jag har fortfarande inget svar på Mortens sms. Så ja låter det bara passera. Var oavsett nykter igår och körde stenhårt med Christians Audi. Looove it. Micaela körde på FULL- På En öl, Malin körde på Sjunga Markolioo och åka till Kim Andre.
Det resulterade i att jag stog i Hallen till han Christian med två mobiler och två olika sms. På Den Svenska hade Kenny skrivit och sa åt mig att komma hem. På den Norska hade Morten skrivit. ( Yesss, Alltså störde det han att jag inte svarade sist.) Ooooooavsett.
Jag svarade på både och det ena blev mer störande än det andra! Det visar sig i alla fall att Morten är svartsjuk och trodde att ja skulle sätta på hans polare christian " Bara för att". Men Herregud, Vad svarar man på en sån sak?
M- Ke du jaer då?
S- Är till han Christian på Hemnes. Dudå?
M- Okei, Men då bi d jo sex på deg ikveill.
Och nummer två?
K- Hejsan, Hur mår du?
S- Bara bra. Hur kommer de sig att du hör av dig igen? Jag är i Norge.
K-Fick bara en känsla. Kom hem igen...
Jaja, ust nu vill ja bara krypa in i min: "Micaela & Gogman" - trygghet och bara låta allting vara.
Det är ju för skumt det här...
Back on Traaack.
Vet inte vad som fick mig att inte svara på Mortens sms ikväll. Letar fortfarande efter ordet, allt jag kommit fram till är att ja är Superless, SuperLESS och lägg till lite " Ur Funktion" på det också. Gash, Jag vet inte vad jag håller på med. Det är verkligen BARA KAOS. I grund och botten handlar allt bara om mig själv. Jag måste sluta förvänta mig saker för jag blir bara besviken. Ikväll handlade det om en liten liten träff som inte blev av och jag blir skogstokig. I just fallet med Morten, Så saknar jag Kenny så in i helvete. Kenny var inte en osäker person som vände kappan efter vinden. Han lovade istället inget han inte kunde hålla. Även fast vi inte setts på 2 månader så visste jag precis vart jag hade honom. Blev jag jättesugen på att ringa honom en kväll så gjorde jag det. I Mortens fall är jag livrädd., LIVRÄDD. Han är överallt och ingenstans. Ena stunden äre rosa moln och röda hjärtan överallt, andra stunden äre poker, julbord och fest som gäller.
Jag har nog aldrig träffat en männsika i hela mitt liv, även om de gäller vänner. Som jag har så svårt att prata med. Eller mjo, Om man Jämnför Kenny i Nyktert tillstrånd, då fanns de ingenting att säga. Vi kände inte varandra. Men att jämnföra Kenny med de här är kanske ett dåligt exempel. Men vad har jag annars att jämnföra med, och ändå är de så jävla lika.
Det jag egentligen bara blir så galen på är att jag inte förstår någonting. Har jag har tagit allting så jävla fel? Missförstått precis allting? Det stör mig att jag inte vet de. När jag åkte hem från Hemnes och Norge sist. Var det mycket "Saknad" Från både mig och Morten. Det var många löften, Många frågor som blev besvarade och mycket prat om framtiden. Jag tror att vi båda två såg ett stort rött hjärta framför telefonen och datorn; Den enda komunikationen vi hade. Men från att gå från Störtförälskad till Livrädd är en sak som jag absolut inte förstår. HALLÅ, Waaakie, Waaakie. Du kan ju inte Fråga mig om någon form av "tillåtelse" att få åka på en resa till Manschester United och dagen efter förklara för mig att jag inte ska ha några förhoppningar och att vi pratar med varanda för ofta. Snälla. Ohjeass, Klart jag slutade höra av mig. Herreminjesus, Hur ska jag veta "när, var och hur" De är en bra tidpunkt att höra av sig?! Och Morten är så jävla lik mig så de är sjukligt, - Hör inte jag av mig hör inte han av sig. Hör inte han av sig hör inte jag av mig. Vi är båda totalt förälskade i de här jävla singellivet och har båda förutspått en framtid som enstöringar totalt nerdrogad med en whiskeyflaska i handen. Vi är båda två jävligt svartsjuka men ingen av oss erkänner det.
Jag har mött honom på halva vägen, Oavsett om jag har " Svalt" min stolthet och gör saker som att: " Va den första som ringer" som jag verkligen inte tycker om att göra, Så förstår jag fortfarande ingenting. På Något konstigt sätt blev de avlagt ett löfte om att vi skulle vara " trogna" Mot varandra under den tiden jag var i Sverige. Men båda två knullade ändå. Och jag förstår inte varför du blev så ledsen när jag " Erkände" Mitt lilla Kryssningsligg och du "Erkände" ditt lilla "knulla med mitt Ex"-Ligg. Det rör mig inte i ryggen. Och det är en av dem sakerna som är de värsta. Varför bryr jag mig inte då? Men jag bryr mig om en sån liten sak som att ja blev rådissad ikväll? Jag tror dock jag kommit fram till hur det egentligen ligger till. Eller, Nej det har jag inte. Frågan som ekar om och om igen i Huvudet på mig är; "Fan är jag verkligen kär i Morten fortfarande? Gjorde jag så jävla rätt att åka tillbaka hit?" O Herrgud, De har gått en vecka, Såklart att vi inte kan gå på vatten redan. Men vad är det egentligen som han vill? Vill han träffas, Vill han att jag ska höra av mig, Vill han att ja ska skicka ett gulligt sms då och då, Vill han att vi ska festa ihop, Vill han att vi ska äta middag tillsammans med våra vänner? Vad Fan vill han. Jag hatar bara att vara kär. De är ju då man är som mest sårbar.... Det är bättre att du ber mig att dra om du inte vill träffas än o sluta ringa, Eller hur?
Är jag bara kär i kärleken? Och har varit det hela tiden, Eller är det så att jag faktiskt var kär i Honom.
Och om det var så? Kan man bli kär igen i någon som man redan glömt en gång? Eller har jag glömt honom?
Ni Hör ju, Jag är Efterbliven, Måste nog kolla på Körkortet om jag verkligen heter Sara Karlsson. Gash. Ni förstår!
Jag vet ju inte vad jag vill. De känns som att jag snart ska åka härifrån igen. De känns som jag redan varit här i tre månader, Insett att jag och Morten inte var " Så mycket" För varandra som vi trodde och jag är på tur hem igen.. Som om jag redan har kollat läget. Men jag vet ju att jag inte har det. Jag vet ju att ja är bra på att överdriva och att jag är kung på o bli besviken. Ingen är perfekt, Men i det här fallet vet jag inte om de är jag som är löjlig eller om de helt enkelt är så att de är Morten som gör fel...? Innerst inne är han killen som jag bara skulle vilja skrika ut allt bra och dåligt till, Bara för att de är Morten. Han lyssnar, Han kramas, han pussar mig, Han Bryr sig. Men jag kan inte. Han har som en form av osynlig spärr framför sig. Man kommer inte in. och jag vet inte om de är värt det.
Jag har redan försökt bearbeta en person som inte "vet vem han är". Kenny. De skiljer sig på olika punkter dock.
Om han verkligen tycker om mig ska jag inte behöva Be för att få träffa han. Om han verkligen vill ha mig så ska ja inte behöva Be för att han ska säga att han tycker om mig. Men så är han ju som mig förstås. Jag har svårt att säga "kärleksfraser" hit och dit. Jag har svårt att träffa någon på Tu man hand. Alltså jag vet inte vad jag ska tro.
Jag hatar osäkra saker och osäkra människor.
Men jag vet att jag Söker en man som säger till mig: " Du är en drog för mig, Kan inte hålla mig borta från dig."
Kolla på Twilight så vet ni vad en riktigt man är...
Aja. Nu ska ja joina Gogman i hennes "Tröstäter över Kim Andre och sjunger Womanizer med Britney Spears Fast vi egentligen borde sova"
Snakkes.
(Obs, de här är ett försök till Blogginlägg. Jag är ABSOLUT ingen Bloggdrottning. BIlddagboken is min Grejj. Men Nu är ja ju i Norge igen. Då drar bloggen såklart igån... Som alltid. Suck.)