Sjosa

Vet inte vad som fick mig att inte svara på Mortens sms ikväll. Letar fortfarande efter ordet, allt jag kommit fram till är att ja är Superless, SuperLESS och lägg till lite " Ur Funktion" på det också. Gash, Jag vet inte vad jag håller på med. Det är verkligen BARA KAOS. I grund och botten handlar allt bara om mig själv. Jag måste sluta förvänta mig saker för jag blir bara besviken. Ikväll handlade det om en liten liten träff som inte blev av och jag blir skogstokig. I just fallet med Morten, Så saknar jag Kenny så in i helvete. Kenny var inte en osäker person som vände kappan efter vinden. Han lovade istället inget han inte kunde hålla. Även fast vi inte setts på 2 månader så visste jag precis vart jag hade honom. Blev jag jättesugen på att ringa honom en kväll så gjorde jag det. I Mortens fall är jag livrädd., LIVRÄDD. Han är överallt och ingenstans. Ena stunden äre rosa moln och röda hjärtan överallt, andra stunden äre poker, julbord och fest som gäller.
Jag har nog aldrig träffat en männsika i hela mitt liv, även om de gäller vänner. Som jag har så svårt att prata med. Eller mjo, Om man Jämnför Kenny i Nyktert tillstrånd, då fanns de ingenting att säga. Vi kände inte varandra. Men att jämnföra Kenny med de här är kanske ett dåligt exempel. Men vad har jag annars att jämnföra med, och ändå är de så jävla lika.

Det jag egentligen bara blir så galen på är att jag inte förstår någonting. Har jag har tagit allting så jävla fel? Missförstått precis allting? Det stör mig att jag inte vet de. När jag åkte hem från Hemnes och Norge sist. Var det mycket "Saknad" Från både mig och Morten. Det var många löften, Många frågor som blev besvarade och mycket prat om framtiden. Jag tror att vi båda två såg ett stort rött hjärta framför telefonen och datorn; Den enda komunikationen vi hade. Men från att gå från Störtförälskad till Livrädd är en sak som jag absolut inte förstår.  HALLÅ, Waaakie, Waaakie. Du kan ju inte Fråga mig om någon form av "tillåtelse" att få åka på en resa till Manschester United och dagen efter förklara för mig att jag inte ska ha några förhoppningar och att vi pratar med varanda för ofta. Snälla. Ohjeass, Klart jag slutade höra av mig. Herreminjesus, Hur ska jag veta "när, var och hur" De är en bra tidpunkt att höra av sig?! Och Morten är så jävla lik mig så de är sjukligt, - Hör inte jag av mig hör inte han av sig. Hör inte han av sig hör inte jag av mig. Vi är båda totalt förälskade i de här jävla singellivet och har båda förutspått en framtid som enstöringar totalt nerdrogad med en whiskeyflaska i handen.  Vi är båda två jävligt svartsjuka men ingen av oss erkänner det. 

Jag har mött honom på halva vägen, Oavsett om jag har " Svalt" min stolthet och gör saker som att: " Va den första som ringer" som jag verkligen inte tycker om att göra, Så förstår jag fortfarande ingenting. På Något konstigt sätt blev de avlagt ett löfte om att vi skulle vara " trogna" Mot varandra under den tiden jag var i Sverige. Men båda två knullade ändå. Och jag förstår inte varför du blev så ledsen när jag " Erkände" Mitt lilla Kryssningsligg och du "Erkände" ditt lilla "knulla med mitt Ex"-Ligg. Det rör mig inte i ryggen. Och det är en av dem sakerna som är de värsta. Varför bryr jag mig inte då? Men jag bryr mig om en sån liten sak som att ja blev rådissad ikväll? Jag tror dock jag kommit fram till hur det egentligen ligger till. Eller, Nej det har jag inte. Frågan som ekar om och om igen i Huvudet på mig är; "Fan är jag verkligen kär i Morten fortfarande? Gjorde jag så jävla rätt att åka tillbaka hit?" O Herrgud, De har gått en vecka, Såklart att vi inte kan gå på vatten redan. Men vad är det egentligen som han vill? Vill han träffas, Vill han att jag ska höra av mig, Vill han att ja ska skicka ett gulligt sms då och då, Vill han att vi ska festa ihop, Vill han att  vi ska äta middag tillsammans med våra vänner? Vad Fan vill han. Jag hatar bara att vara kär. De är ju då man är som mest sårbar.... Det är bättre att du ber mig att dra om du inte vill träffas än o sluta ringa, Eller hur?

Är jag bara kär i kärleken? Och har varit det hela tiden, Eller är det så att jag faktiskt var kär i Honom.
Och om det var så? Kan man bli kär igen i någon som man redan glömt en gång? Eller har jag glömt honom?
Ni Hör ju, Jag är Efterbliven, Måste nog kolla på Körkortet om jag verkligen heter Sara Karlsson. Gash. Ni förstår!

Jag vet ju inte vad jag vill. De känns som att jag snart ska åka härifrån igen. De känns som jag redan varit här i tre månader, Insett att jag och Morten inte var " Så mycket" För varandra som vi trodde och jag är på tur hem igen.. Som om jag redan har kollat läget. Men jag vet ju att jag inte har det. Jag vet ju att ja är bra på att överdriva och att jag är kung på o bli besviken. Ingen är perfekt, Men i det här fallet vet jag inte om de är jag som är löjlig eller om de helt enkelt är så att de är Morten som gör fel...? Innerst inne är han killen som jag bara skulle vilja skrika ut allt bra och dåligt till, Bara för att de är Morten. Han lyssnar, Han kramas, han pussar mig, Han Bryr sig. Men jag kan inte. Han har som en form av osynlig spärr framför sig. Man kommer inte in. och jag vet inte om de är värt det. 
Jag har redan försökt bearbeta en person som inte "vet vem han är". Kenny. De skiljer sig på olika punkter dock. 

Om han verkligen tycker om mig ska jag inte behöva Be för att få träffa han. Om han verkligen vill ha mig så ska ja inte behöva Be för att han ska säga att han tycker om mig.  Men så är han ju som mig förstås. Jag har svårt att säga "kärleksfraser" hit och dit. Jag har svårt att träffa någon på Tu man hand. Alltså jag vet inte vad jag ska tro.


Jag hatar osäkra saker och osäkra människor.

Men jag vet att jag Söker en man som säger till mig: " Du är en drog för mig, Kan inte hålla mig borta från dig."
Kolla på Twilight så vet ni vad en riktigt man är...

Aja. Nu ska ja joina Gogman i hennes "Tröstäter över Kim Andre och sjunger Womanizer med Britney Spears Fast vi egentligen borde sova"
Snakkes.

(Obs, de här är ett försök till Blogginlägg. Jag är ABSOLUT ingen Bloggdrottning. BIlddagboken is min Grejj. Men Nu är ja ju i Norge igen. Då drar bloggen såklart igån... Som alltid. Suck.)