Your My Brother From Another Mother.

Idag är det ingen rolig dag.
Usch, USCH OCH TRIPPELUSCH.

Det värsta är att jag fått den där " Jag orkar inte med mer här så nu packar jag allt och åker LÅNGT bort"- känslan, Som jag bara brukar ha när jag är hemma. Det är inte ett gott tecken. För då är ja alltså inte ens säker när jag åkt 130 mil till ett ställe där jag ska må bra!

För det första har Micaela varit nere för att hon inte har några pengar, vilket är väldigt frustrerande och får mig att bli nere.
För de andra är Malin kjempe-down över Kim Andre, som beter sig som en cocainmissbrukar med hundmat i huvudet.
För det tredje, Så är det ju jag själv som har problem, Its Morten written all over it. Hatart.

Vet inte vad jag förväntar mig? Vet inte vad jag vill? Gasch, Jag har åkt 130 mil för en MAN. Är man inte lite bakom flötet då? För en man som inte ens sagt att de är värt de! Eller vad ska de va värt för något, Alltså? Ja menar, vad hade jag förväntat mig? Röda rosor och små rosa hjärtan?

Idag fick de i alla fall vara nog med att vi ska gå om varandra och inte säga något, eller låtsas som ingenting. och efterssom han inte vill träffas så fick de bli en " Jag är arg,sur och down"- Via msn snakk. Jaja, Jag vet inte hur det gick egentligen. Just nu kan ja inte säga va som sas, Har förträngt det redan. Kommer inte ihåg något alls.

Jag tror jag sa att jag var livrädd och att jag inte vill mista honom. Jag tror att han svarade att han inte vet vad han vill och att vi får se. Sen tror jag att jag skrev att man inte kan lära känna varandra om man inte träffas eller pratar med varandra. Sen äre bara svart...


Oavsett, Jag sa åt honom att han får höra av sig när han har haft sin " Morten"- Tid. Och tagit hand om sig själv. Och när han vill ta tag i något som han tycker om. För va ska ja annars göra? 130 mil hemmifrån i väntan på en man.

Galet-.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback