Kleppkjærring
Min plan gick i stupet. Men nu känner jag att de inte gör något. Jag bryr mig inte lika mycket längre.
I alla fall, Hade tänkt att åka hem till Morten och skrika på honom. Men gissa vem som stog utanför dörren när jag var som mest insatt i mitt planerande? Jooodå. Klev in här som om ingenting hade hänt och jag visste inte om ja skulle skratta eller gråta.....
Det blev någonting mitt emellan, Jag var skitsur och skrattade där emellan. Jag var sur för att ja inte kunde säga va ja ville, Jag var sur för att han låtsades som ingenting, Jag var sur för att han dök upp utan att säga till innan, Jag var sur för att han bara stannade i 30 minuter Och dessutom blev ja sur för att han sen kläckte ur sig att han tyckte vi ska gå på bio i veckan.
Jag vill inte gå på bio med dig. Då blir ja dubbelt så kär i dig igen och du kommer bara va dit vanliga Nananana-Morten och Nanan- Ingenting har hänt. Så jag ska nog göra som han gör, Tacka ja och sen ringa återbud tio minuter innan. För de är väl så de funkar va?
Nej nu är jag SUR, SUR, SUR.